14 februari 2014

Tempointervaller

4 x 12 minuters tempointervaller stod på schemat å ja ni känner mig vid det här laget står det så i schemat så äre det som ska köras. Meen, jag säger ett stort MEEN! Jag var inte det minst motiverad idag faktiskt, kan ha att göra med att jag faktiskt sovit rätt pissigt två nätter i rad nu, inte bra om man tränar hårt jag vet men vad gör man när det övriga i livet kommer inpå en så man funderar över sina nära och kära. Det är inte kul när nån av dem är sjuk som det nu är...  Men man får försöka hålla humöret uppe ändå.
I alla fall, jag drog igång uppvärmningen å kände redan där att detta skulle bli jobbigt å vet ni va det blev det också! Inte nått rekordpass men likafullt ett väl genomfört träningspass. En notering från dagens pass var att jag hade svårt att få upp pulsen under intervallerna.
Snittet över de fyra intervallerna blev, 339,3 watt(3,9 w/kg), 138(86%) BPM i snittpuls och 154(93%) BPM i maxpuls på sist intervallen samt 83 RPM i kadens.
Några watt sämre än förra tempointervallpasset men inget som jag inte kan leva med om man säger så. Jag var faktiskt på vippen att lägga ned efter första intervallen för nu fanns varken motivation eller fokus där men det gick. Tror det var mitt berömda pannben som växte fram... Eller mitt eget lilla sätt att tackla träningspass när det känns tungt. Då delar jag upp dem i block mitt under passet så att jag istället för att köra 12 minuter säger till mig själv att nu siktar vi på 83 i kadens första 4:a minuter för att försöka hålla 84 i kadens nästa 4:a å så vidare... Vips har 12 minuter gått! :-)

4x12 min tempo intervaller

4 kommentarer:

  1. Som vanligt ett gediget pass, och det är detta som sållar agnarna från vetet. De som kör även när det är tungt - och dessutom presterar.

    Det låter inte alls skoj med sjukdom bland dina nära och kära. Jag vet hur det är och är det av värre art finns det ju faktiskt inget värre.

    SvaraRadera
  2. Ja det där med att köra trots allt tror jag också på. Därför jag försökte hållla i passet trots allt! Nä du Tomas det är verkligen inte nått man önskar sig. Dottern har en reuamtisk sjukdom som slår till då och då och nu har hon det tungt. Dessutom bor hon nere i Stockholm så det är långt bort minst sagt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att det är tufft. Att man då som förälder har så långt till sitt barn och inte kontinuerligt kan finnas där som man vill och trösta/stötta, gör det verkligen inte lättare.

      Radera
  3. Sen ska vi inte tala om den svenska sjukvården. Jag måste säga att jag är förbannad. Akut behov injektion i inflammerad led borde vara akut men fortfarande efter en vecka har hon inte fått hjälp!!!
    Man slåss mot väderkvarnar som går efter sina regler inte efter individens behov.
    Å då talar vi om Stockholm huvudstaden det borde vara bättre ställt med den svenska sjukvården men det är det fan i mej inte! Min högst personliga åsikt! Jag är ganska förbannad på hela eländet!

    SvaraRadera