Andan i halsen

Mmm! 

Vaknade natten mot onsdag med den där känslan när man känner att något dåligt är på gång. Ett par timmar senare när jag egentligen skulle stiga upp så kände jag att förkylning var på väg det hade börjat irritera i mina bihålor. Å mycket riktigt så vare. Jag gick i karantän i garaget och försöket hålla mig från övriga familjen så gott det gick. Väntade tålmodigt på att klockan skulle närma sig 14.30 för då öppnade COVID-19 teststationen vid Hälsocentralen i Gammelstad. Där var vi en 5-6 stycken som väntade på sin tur att få testas för COVID. Man fick stå med mot en vägg titta rakt fram andas genom munnen sedan tryckte sköterskan in en lååång men smal plastpinne rakt in i näsborren och rätt långt också sedan snurrade hon runt pinnen därinne i 10 sekunder innan hon drog ut den. Ingen speciellt trevlig upplevelse men inte speciellt jobbig det kliade som fan när pinnen snurrade runt bara. Efter det en sväng in i munnen och pensla svalg också. Därefter var jag klar, besked på provet på 1177 inom allt från 3-7 dagar sade sköterskorna. Vid positivt besked så ringer de upp!

Jag fick mitt provsvar för en stund sedan, det gick rätt snabbt. Svaret var SARS CoV-2 Ej påvisat jag hade alltså inte drabbats av COVID-19. Vilket var en lättnad återgår då till jobbet på måndag rider ut förkylningen i bihålorna resten av veckan.

Positivt ändå

Nu efter Gotland och Stockholm så har en sak förändrats till det positiva och det är att svullnaden i ben och fot som jag haft konstant hela tiden så fort jag inte haft benet i högläge har minskat rejält! Jag ser nu när jag har vanliga strumpor på att det knappt märks att jag haft dem. Tidigare så har det blivit djupa märken efter dem dvs svullnad/ödem samt att det stasade ibland. Men inte längre har knappt något problem med det längre. Förhoppningsvis så försvinner svullnaden helt, infektionsläkaren menade att det kunde gå upp till ett år efter det jag fått benet infekterat och började ta antibiotika innan svullnad försvinner. Det är då alltså den 2 augusti som det är ett år sedan.

Det som inte är bättre är fotled, den är jobbig för att jag dels inte kan böja den nog mycket samt att jag har ont i häl/fotled. Men jag tror att med stretchträning och gång/cykling så blir den sakta men säkert bättre.

Träning ja, den går kanon både på cykel utomhus och inomhus på trainer. Utomhus så är det blandat Specialized Allez eller White crosscountry hoj som används. Smärtfri det är jag i stort sett alltid när jag hojar, kan känna av lite knät när jag cyklar utomhus för då flexar man mer än på en fastspänd cykel i trainern.

Mitt 2020

Ja det blir ren uppbyggnad det att få igång ben, kropp och psyke igen. Jag siktar på att cykla trainer(mestadels) samt gravelbiken och sedan lite lite landsväg men då enbart cykelväg. Därav så blir det mest bara gravelbiken för att jag ska kunna cykla grusvägar som det är till och från på våra cykelvägar. Kanske säger kanske att jag cyklar några landsvägsetapper nästa sommar om läkning fortsätter och benet blir bättre under sommaren, hösten och vintern. Men dit är det låångt just nu i alla fall. Jag har mina sämre och bättre dagar, igår var ingen höjdare riktigt ont i knät, idag bättre faktiskt. Nu tar jag 1-1,5 veckas semester vi åker till Gotland å ja vi är välkomna! Sedan till Stockholm några dar med dotter och hennes familj. För att sedan bila upp hem till norrbotten igen. Väl hemma umgås med barn och deras familjer å njuta av den underbara sommaren. Ja så ser min sommar 2020 ut, ser fram emot när jag kan gå utan att halta om det ens blir så. Ja bara jobba vidare på rehaben.

Ett år idag

Sedan min svåra olycka!
Mycket smärta mycket jävlar anamma mycket medicinering(första månaderna, nu helt utan smärtstillning trots att jag till och från har ont) mycket kamp!

Mmm det går sakta mycket sakta men det läker och jag ska bli bra igen sedan hur bra det återstår att se men ger mig det gör jag inte! Kämpigt att gå till och från för att det gör ont för att benet sväller och för att man rent ut sagt ibland är jävligt less helt enkelt.

Men visst det går framåt med myrsteg så den positiva andan finns där även om den ibland är liite låg. Mitt cyklande är uteslutande trainer och cykel- och grusvägar. Några få kilometer väg där längst bort mot gamla sunderbyn upp till färjevägen men inte mer än så.

Ortopedläkaren har talat

Så har jag fått träffa även ortopedläkaren som tyckte att benet såg bra ut. Rent medicinskt så ser det bra ut och den extra del som syns strax under knät trodde läkaren är ett fäste till skenan alternativt broskbildning. Sedan operera eller inte? Där så berättade han att en borttagning av skena med skruvar och fästen blir jobbig. Det är enkelt att sätta dit materialet men att ta bort är mer komplicerat därför att med sårläkning och den tid som gått så blir det rätt komplicerat att frilägga materialet för borttagning. Det innebär även en rätt jobbig period efter en sådan operation till detta risken med infektioner. Så får jag inte besvär som hämmar mig eller att infektionen blossar upp igen så är rekommendationen att låta materialet sitta kvar i benet. Att rörligheten i fotled och ben skulle bli bättre efter att ha plockat bort materialet menade läkaren inte alls stämmer snarare tvärtom. Svullnaden som jag har kan komma att kvarstå det vet man inte förrän om några månader minst. Men i sig är inte svullnaden någon fara den heller. Så jag kämpar vidare. Har fortsatt smärtor i ben och även i fotled inte så mycket i knäleden nu mer även om jag får vara försiktig i trappor.