31 juli 2019

Det tar inte slut

Ja vad säger man jag fick feber igår och den verkar hänga i så jag fick akuttid på hälsocentralen där läkaren snabbt konstaterade efter blodprov att sänkan låg på 148 vilket pekar på en infektion. Direkt en akutremiss till ortopedakuten som nu tagit massor med prover. Ortopedläkaren tyckte inte att det såg så illa ut men har ändå beställt ultraljud för att utesluta bölder i inplantatet. Röntgen tyckte också att det såg bra ut inga bölder. Nu återstår att vänta på provsvaren vad det är för infektion jag drabbats av. Därefter blir det beroende på svaren inläggning och drop eller hemgång och tablettkur därhemma. Ni kan ju gissa vad jag hoppas på.
Nu har min opererande ortopedläkare också varit förbi och tyckte också att op såren såg bra ut. Men han lägger in mig några dagar för att starta en aggressiv antibiotika kur. Såå inlagd igen...

23 juli 2019

Så här är det!


Jag har bestämt mig för att lägga bloggen på is så länge...
Eftersom jag inte längre kommer att tävla eller träna för masterstävlingar så känns bloggen onödig. Jag kanske ändrar mig vem vet, ja vad det gäller bloggen inte tävlandet och tränandet på våra svenska vägar absolut inte mina nio liv är nu förbrukade så nu får det vara nog. Sedan smärtan jag fått bära efter olyckan och allt min familj får försaka när jag är justerad och inte kan vara delaktig i allt runt ikring är också något jag tänkt på det räcker liksom.
Igår var det återbesök på ortopedmottagningen för att ta bort agrafferna(klämmorna) som hållit ihop opsåret till dess det läkt så pass. Det kvarstår 2 infekterade områden på de 2 största opsåren som jag hoppas läker ut annars måste jag kontakta ortopeden och åka in igen.
Såg förresten för första gången en röntgenbild på mitt ben när jag kom in till ortopedläkaren. Jävlart va skruvar det sitter i benet, 2 långa skenor en på var sidan samt en bygel  å så en massa skruv som håller ihop det hela. Helt otroligt att de fått ihop det nu när man såg hur många frakturer det var. Nu förstår jag varför operationen tog 4,5 timme istället för 2 som de först trodde...
Vad som nu gäller är att jag kan börja belasta benet, cykla samt göra stretchövningar för fotleden för den är helt stel. Jag kan till exempel inte stå med bägge fötterna i golvet bredvid varandra utan högerfoten får jag stå på tå på för att jag inte kan flexa fotleden för tillfället. Så det är en tung sommar/höst som väntar med massor med rehab men det är bara att lägga manken till. Nackdelen som jag fick erfara igår eftermiddag efter besöket på ortopeden och alla stretchövningar är att smärtnivån ökar givetvis efter dessa. Men jag har inte ökat morfinet utan istället tagit alvedon när det känts som jobbigast är nu nere på 20 mg morfin per dygn ska minska 5 mg nästa måndag.
Ja så är läget jobbigt ont stelt men fan heller att jag ger mig!
Vi kanske hörs framöver! Jag kanske slänger ut något när jag känner att det finns något att skriva om men för nu räcker det, ha en fortsatt bra sommar!
Å hörrni var rädd om varandra där ute!!!

21 juli 2019

Starka grejer klippning och kryckor

Ja idag vart det både det ena och det andra. Jag har igår kväll beslutat mig för att ta bort en morfin tablett av tre från kvälls/nattdosen. Givetvis innebar det abstinens inatt sovit skitdåligt kryp i kroppen och svårt att slappna av. Å det är bara en minskning från totalt 30mg morfin till 25 mg... Skynda långsamt säger man å så lär det bli jag får nog låta det gå några dar innan jag tar bort en femma till från morgondosen. Men positivt att det inte gjorde mer ont än tidigare trots minskningen. Sedan på morgonen efter frukost har min dotter klippt mig med ett riktigt bra resultat hon är grym på att klippa mig jag är supernöjd.
Hur jag blev klippt? Ja ute på gräsmattan i en trädgårdsstol, dit jag tog mig på kryckorna nerför trappan från altanen, jajemen! Känns stabilt nu väntar återbesöket till ortopeden imorgon måndag för att få besked om hur jag fortsatt ska ta mig tillbaks till ett liv på 2 friska ben!

18 juli 2019

En bantningsmetod inte att rekommendera


Mmm! Idag är en bättre dag har varit uppe sedan klockan 7 i snart 3 timmar, bara det!
Nu efter frukost och sedan en dusch så har jag faktiskt vägt mig för första gången sedan olyckan och min vikt i dag är i detta nu runt 80 kg! Har inte vägt så lite på ja jag tror det är sedan tonåren.
Som jag säger i rubriken inte en bantningsmetod att rekommendera. Från olyckstillfället till nu då så  har jag tappat runt 7 kg det vill säga 8 % viktnedgång! Visst en del av det är kroppsfet men mest tror jag det är muskler som snabbt försvinner tyvärr. Men nog är jag mager det ser jag i spegeln i hallen efter duschen. Sjukhusmaten är en annan orsak till viktnedgången, inte för att den är dålig för det mesta vi fick gick faktiskt att äta och en del rätter var goda till min förvåning. Meen portionerna var i mina ögon sett små väldigt små. Säkert uträknat hur mycket jag skulle ha plus avsaknaden av socker och salt i de flesta målen som gett viktnedgången ja å sedan smärtan som man haft igenom hela perioden man är ju inte speciellt sugen på något.

15 juli 2019

Ännu en vecka har gått förbi

Har inte orkat skriva nått eftersom smärtan tar bort i stort sett all lust att göra något...
Nå är jag bättre då? Nej inte än i alla fall i lördags drabbades jag av värk from hell! Min vänstra skuldra/axel värkte något jävulskt i nån timme. Sedan gick värken över, men igår söndag så kom den tillbaks runt 18-tiden och nu hade jag den till 6-7 snåret i morse inget alvedon eller morfin hjälpte över huvudtaget. Så fruktansvärt ont värkte så  jag höll på att ringa ambulans faktiskt men mot morgonen efter en natt utan en enda sekunds sömn så släppte sakta värken i vänster skuldra/axel. Tror att jag använder den vänstra armen för mycket i rullstolen under dagen så jag är på väg att få en inflammation i axelleden. Nu vis av lärdom så har jag verkligen hållit mig från att använda den annat än när jag måste, rullator till toan exempelvis. Så där har ni det en vecka har gått jag rör på knät när jag ligger i högläge är uppe i cirka 100 grader böj men fotleden nästan ingen rörlighet alls. Så små små framsteg kan man säga. Nu är det veckan kvar till jag ska tillbaks till ortopeden nästa måndag och plocka bort agrafferna 50 - 60 stycken totalt. Sedan är det dags att börja belasta benet så smått.