Följande har hänt!

Jag beslutade mig för att lägga in en rapport om mitt skadeläge och hur det har gått sedan jag åkte in akut med 40 graders feber till ortopedakuten den 29 juli.
2 Augusti konstaterade jourhavande ortopedläkare att materialet i benet infekterats och att jag behövde få en riktad antibiotika som skulle hålla ner infektionen i materialet och hålla den borta från benet så att benet skulle få läka ihop så att man därefter skulle kunna operera bort nämnda material.
I September ny röntgen och träff med ortoped- och infektionsläkare vart beskedet att benet läker men långsamt pga infektionen. Sannolikt 3-4 månader på antibiotika var beskedet då.
I Oktober så var det dags för röntgen och träff med ortoped- och infektionsläkare nytt besked om att läkningen fortskred men att det var alldeles för tidigt för att avlägsna materialet nytt besök bokades.
10 December var det så dags för möte igen och denna gång säger ortopedläkaren att visst läkningen går framåt men nu 6 månader efter op så ska skruvarna ha släppt från benet vilket de inte har alltså inte färdigläkt. Han nämner även att mina frakturer är snedgående alltså vågar man inte avlägsna materialet i benet för snabbt för då går benet av när jag belastar det. Så beskedet var att jag sjukskrivs året ut för att därefter smyga igång och börja jobba 100% så gott det går. På den senaste röntgen ville jag se bilderna och fick se och förklarat för mig av röntgensjuksköterskan att de bara skruvat ihop Tibia tror jag det heter medans Fibia(det smalare benet) fått självläka. Man såg nu att brottytorna var mycket mörkare dvs att nytt ben börjat bildas!
Min rehab, ja jag har cyklat runt 50 minuter totalt på motionscykeln i rummet. Ingen som helst träning bara rört benet runt runt, plus 1-2 pass med stretchövningar. Sedan i Torsdags har jag dock kört 2 pass om 20 minuter vardera på trainerhojen och i Zwift! En klart jobbigare cykling dels överkroppen har ju ett spräckt skulderblad som inte heller läkt ut ordentligt ännu vilket jag känner av i den ställning jag sitter på en landsvägscykel. Sedan är det högerbenet då som inte tål någon hårdare belastning dels pga benet men också fot- och knäled är skadade och behöver försiktigt nötas in igen. Jag går nu sedan en månad utan kryckor men med en kraftig hälta på höger fotled kan inte böja den ordentligt ännu. Men jag tror det blir bättre när jag så småningom fått bort material och infektion från benet för då försvinner svullnaden i ben, knä och fotled som jag får dras med så länge infektionen finns i kroppen.
Så jag finns kvar men det är låååångt kvar innan jag är på ruta noll så att säga, dvs när material och infektion är bort ur kroppen. Först då börjar den riktigt återkomsten. Ok det var allt för nu.

Det tar inte slut

Ja vad säger man jag fick feber igår och den verkar hänga i så jag fick akuttid på hälsocentralen där läkaren snabbt konstaterade efter blodprov att sänkan låg på 148 vilket pekar på en infektion. Direkt en akutremiss till ortopedakuten som nu tagit massor med prover. Ortopedläkaren tyckte inte att det såg så illa ut men har ändå beställt ultraljud för att utesluta bölder i inplantatet. Röntgen tyckte också att det såg bra ut inga bölder. Nu återstår att vänta på provsvaren vad det är för infektion jag drabbats av. Därefter blir det beroende på svaren inläggning och drop eller hemgång och tablettkur därhemma. Ni kan ju gissa vad jag hoppas på.
Nu har min opererande ortopedläkare också varit förbi och tyckte också att op såren såg bra ut. Men han lägger in mig några dagar för att starta en aggressiv antibiotika kur. Såå inlagd igen...

Så här är det!

Jag har bestämt mig för att lägga bloggen på is så länge...
Eftersom jag inte längre kommer att tävla eller träna för masterstävlingar så känns bloggen onödig. Jag kanske ändrar mig vem vet, ja vad det gäller bloggen inte tävlandet och tränandet på våra svenska vägar absolut inte mina nio liv är nu förbrukade så nu får det vara nog. Sedan smärtan jag fått bära efter olyckan och allt min familj får försaka när jag är justerad och inte kan vara delaktig i allt runt ikring är också något jag tänkt på det räcker liksom.
Igår var det återbesök på ortopedmottagningen för att ta bort agrafferna(klämmorna) som hållit ihop opsåret till dess det läkt så pass. Det kvarstår 2 infekterade områden på de 2 största opsåren som jag hoppas läker ut annars måste jag kontakta ortopeden och åka in igen.
Såg förresten för första gången en röntgenbild på mitt ben när jag kom in till ortopedläkaren. Jävlart va skruvar det sitter i benet, 2 långa skenor en på var sidan samt en bygel  å så en massa skruv som håller ihop det hela. Helt otroligt att de fått ihop det nu när man såg hur många frakturer det var. Nu förstår jag varför operationen tog 4,5 timme istället för 2 som de först trodde...
Vad som nu gäller är att jag kan börja belasta benet, cykla samt göra stretchövningar för fotleden för den är helt stel. Jag kan till exempel inte stå med bägge fötterna i golvet bredvid varandra utan högerfoten får jag stå på tå på för att jag inte kan flexa fotleden för tillfället. Så det är en tung sommar/höst som väntar med massor med rehab men det är bara att lägga manken till. Nackdelen som jag fick erfara igår eftermiddag efter besöket på ortopeden och alla stretchövningar är att smärtnivån ökar givetvis efter dessa. Men jag har inte ökat morfinet utan istället tagit alvedon när det känts som jobbigast är nu nere på 20 mg morfin per dygn ska minska 5 mg nästa måndag.
Ja så är läget jobbigt ont stelt men fan heller att jag ger mig!
Vi kanske hörs framöver! Jag kanske slänger ut något när jag känner att det finns något att skriva om men för nu räcker det, ha en fortsatt bra sommar!
Å hörrni var rädd om varandra där ute!!!

Starka grejer klippning och kryckor

Ja idag vart det både det ena och det andra. Jag har igår kväll beslutat mig för att ta bort en morfin tablett av tre från kvälls/nattdosen. Givetvis innebar det abstinens inatt sovit skitdåligt kryp i kroppen och svårt att slappna av. Å det är bara en minskning från totalt 30mg morfin till 25 mg... Skynda långsamt säger man å så lär det bli jag får nog låta det gå några dar innan jag tar bort en femma till från morgondosen. Men positivt att det inte gjorde mer ont än tidigare trots minskningen. Sedan på morgonen efter frukost har min dotter klippt mig med ett riktigt bra resultat hon är grym på att klippa mig jag är supernöjd.

Hur jag blev klippt? Ja ute på gräsmattan i en trädgårdsstol, dit jag tog mig på kryckorna nerför trappan från altanen, jajemen! Känns stabilt nu väntar återbesöket till ortopeden imorgon måndag för att få besked om hur jag fortsatt ska ta mig tillbaks till ett liv på 2 friska ben!

En bantningsmetod inte att rekommendera

Mmm! Idag är en bättre dag har varit uppe sedan klockan 7 i snart 3 timmar, bara det!
Nu efter frukost och sedan en dusch så har jag faktiskt vägt mig för första gången sedan olyckan och min vikt i dag är i detta nu runt 80 kg! Har inte vägt så lite på ja jag tror det är sedan tonåren.
Som jag säger i rubriken inte en bantningsmetod att rekommendera. Från olyckstillfället till nu då så  har jag tappat runt 7 kg det vill säga 8 % viktnedgång! Visst en del av det är kroppsfet men mest tror jag det är muskler som snabbt försvinner tyvärr. Men nog är jag mager det ser jag i spegeln i hallen efter duschen. Sjukhusmaten är en annan orsak till viktnedgången, inte för att den är dålig för det mesta vi fick gick faktiskt att äta och en del rätter var goda till min förvåning. Meen portionerna var i mina ögon sett små väldigt små. Säkert uträknat hur mycket jag skulle ha plus avsaknaden av socker och salt i de flesta målen som gett viktnedgången ja å sedan smärtan som man haft igenom hela perioden man är ju inte speciellt sugen på något.