Danne slog på när vi kom ut på 97:an mot Boden, jag la mig i vindskydd och märkte direkt att nu blir det att slita här... Mina ben ville inte alls, de hade åkt hem eller nått... Tungt så det förslog, så kom vi till backen upp till korsningen till färjevägen. Nu tänkte Nilsson smart som han är att nu går jag om Danne å kör på upp för backen, tanken var att blåsa 40 uppför backen... Gick på och pang! Där sa benen, Vaa! Va fan håller du på med, å så klämde de till med en puls på 158 å mjölksyra upp i diafragman till och med :-)
De vart inga 40, de bidde 34 som blev 32 å då kom Danne förbi när han tyckte det gick för långsamt...
Nuu var det till att tugga kork, fick ge allt å då menar jag allt för att hålla rullen på honom...
Resten av passet upp till Sävast gick jag med, tog en förning till men det var en blygsam en det :-) Sen var det till att koncentrera sig på att orka hålla Dannes hjul när han öste på!!!
Resan hem ensam från Sävast handlade om ren viljekörning... Men där är jag stark ;-)
Hatten av kompis!!!
Du var djävulskt stark idag!!! RESPEKT!!!
/Mats
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar