Den kommer oftast från kollegor på jobbet och bekanta, ja förutom mina närmaste kollegor som förstår eftersom jag försökt förmedla känslan till dem... :-)
Till och med så att vissa av dem börjat cykla, kanske tack vare mig eller på grund av mig... Vilket som så är jag glad att de hittat ett komplement i sina liv och jag hoppas att det ska ge dem nått tillbaka som cyklingen gett mig...
För min egen del så är cyklingen mer än bara träning det är en känsla som jag inte riktigt kan förklara men jag försöker:
Det gör mig hel. Det är för mig ett sätt att vara, leva och utvecklas... Att cykla är nästan som att andas...
Ibland, jag säger ibland blir det nästan magiskt... När man är ute på ett pass och solen gassar, vinden är varm och lite ljum, dofterna som slår emot en. Man får en känsla av att vara ett med naturen...
Då är det värt allt, och jag menar allt... Timmar av slit man lagt ner på trainer under vintern...
Eller motsatsen, förra sommaren Piteå ck:s linje lopp: Jag och Ulf försökte köra partempo efter att ha blivit avhängda och på andra varvet så kom en rejäl hagelskur... Vi bara garvade och körde på, det gjorde ont som faan på kroppen. Det gick på i nästan 40 knyck!!! Men hagelskuren försvann och vi körde alla tre varv i mål... Då just där när det var som värst tänkte i alla fall jag kliva av men fortsatte och när vi sedan gick i mål vilken känsla... Så häftigt kan det vara ibland ;-)
Det finns massor mer att förmedla men det får bli en annan gång...
Ha de alla där ute, vi kanske ses i nått motionslopp eller på nån tävling vem vet...
Cykla på!!!
