21 december 2013

Dan före dan före dan före dopparedan

Körde uppvärmingen som vanligt 10 minuter sen på med 40 minuter 53/15!
På det 40 minuter 53/16 men nu med belastning. De var tunga 40 minst sagt, pust å stön!
La fokus på att klara av 10 åt gången... Å till slut var man klar minsann.


1:a 40:an, 238 watt(2,7 w/kg), 112(68%) BPM och 88 RPM!
2:a 40:an med belastning, 308 watt(3,5 w/kg), 135(82%) BPM och 85 RPM!
Nu kom en markant ökning sista 7 minut av den andra 40:an, 331 watt(3,8 w/kg), 143(86%) BPM och 88 RPM!
När jag startade den andra tyngre 40:an så vare som en chock för kroppen hjärnan tyckte att det räckte med den första å undrade varför jag skulle köra en till och dessutom mycket tyngre??? Det förstod den inte alls så signalen till ben och lungor var lägg ner!
Men jag gav mig fasen på att fortsätta å se, minut efter minut gick mitt vad det var hade jag kört 20 bara 20 kvar liksom ;-) Å det stod inte på förrän jag bara hade 5 minuter kvar tjolahopp!!!
Å så klar, nedvärmning på det.
Sådana pass som idag när det känns tungt då går jag in i nån sorts training mode å bara fokuserar på vad som komma skall minut för minut. Rensa skallen från jobbiga tankar å köra på!
Det fungerar men man får verkligen vara fokuserad på just det man gör. Å vips har man vänt från jobbigt trist till rätt så inspirerande. Positivt tänkande!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar