Ja nu när en cykelkompis som jag känner ganska väl är ganska rejält skadad utomlands så kommer tankarna till hur farligt vi lever dels i trafiken där precis allt kan hända och också händer tyvärr. Jag vet inte hur många gånger man tappat andan över hur nära ögat det varit därute på vägarna från så kallade medtrafikanter. Sedan risken med vurpor antingen på grund av eget oförsiktighet eller av yttre omständigheter som vägskador, grus på vägen eller andra faktorer som gör att man kör omkull eller vurpar som vi cyklister säger. Har till dags dato vurpat hårt 4 gånger den senaste också den svåraste, vi var på Mallorca 2017 i juni månad då jag i en rondell körde ner i ett minimalt potthål som jag aldrig hann se eftersom den låg i skugga just då. Resulterade i en krossad armbåge och operation på ön jag hade dock tur vart opererad dagen efter olyckan och utskriven från sjukhuset 3 dar senare så jag kunde flyga hem med det charterflyg som vi skulle flyga hem med. Därefter månader av rehab, frusen skuldra till följd av att jag inte kunde röra armen/axeln nog mycket, kortisonspruta i axelleden rehabträning på nytt för att få igång axelleden smärta i handled som inte gav med sig ingen rörlighet alls då konstaterades att skruvarna i plattan i armbågen var för långa så ny operation i februari året efter för att plocka bort plattan och skruvarna. Ja det tar på en men på något sätt kommer man alltid tillbaka igen. Men nog är det en riskfylld idrottsutövning vi håller på med det måste sägas. I bästa fall så går vi omkull med asfalteksem och trasiga cykelkläder som reslutat i värsta fall blir det operationer och lång konvalescens som resultat därutav.
Ja min fru har också hört om cykelkompisens olycka på GC och hon börjar mer och mer luta mot att jag borde sluta cykla för det är så farligt! Jag har inte tordas berätta om alla de incidenter som jag och de flesta andra cyklister som tränar dagligen ute på våra vägar utsätts för, för då skulle hon nog ta cykeln ifrån mig om hon bara visste. Just nu är det "bara" -23 därute så för min del är det lugnt med utomhuscykling för närvarande men det dröjer inte alltför länge innan man är ute på vägarna igen.
En förmaning till alla,
Var försiktiga därute var rädd om er!!!
Kan bara instämma, behövs inte mycket uppmärksamhet eller någon annans så står man på huvudet. Sen dom bilister som inte har mycket innanför pannbenet som gör livet surt för oss cyklister. Dom flesta man möter visst hänsyn, men inte alla och det räcker med en som inte gör det då Jan det gå illa
SvaraRaderaSå instämmer med mats uppmaning var försiktig om er och om andra.